Jag har läst de första fyra av Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund och efter den fjärde konstaterade jag att jag nog skulle sluta upp med det. Ändå föll valet till sist på den femte boken, Modershjärtat, när jag i somras inte kunde uppamma någon som helst ork eller lust för de böcker jag hade kvar olästa på min ödsliga semesterö och satt och letade e-böcker på bibliotekets hemsida.
I Modershjärtat fortsätter det som vanligt med knöligt familjeliv för Cecilia och delvis ännu knöligare för hennes mor och systrar men den här gången inträffar också en katastrof - mormor Sonja, som är Cecilias fasta punkt och trygghet, blir överkörd av en smitare och svävar mellan liv och död. När Cecilia åker till Sonjas lägenhet för att vattna blommorna överraskas hon av systematiska inbrottstjuvar och snart får hon ett paket med kopior av gamla journaler från kliniken där Sonja arbetade som barnmorska för ett halvt sekel sedan. Vad var det egentligen som pågick där och varför kommer det upp till ytan just nu?
Det är bitvis spännande men samtidigt har jag ju blivit såpass trött på Cecilia och hennes familj att jag flera gånger under läsningen frågar mig varför jag inte läser något annat i stället, utan att egentligen ha något bra svar. Det trygga och välbekanta som drar, trots att det irriterar mig? Lagomkänslan, lite relationer, lite spänning, lite dramatik?
Men nu tror jag faktiskt att det får vara nog - so many books, so little time.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar