Igår satt jag i soffan och läste Nattens bibliotek. Bredvid mig satt maken och tittade på utförsåkning. Vid en uppräkning av märkliga ämnen i katalogen i - vilket bibliotek var det nu - började jag gapskratta. Läste upp för maken som såg lagom road ut. En stund senare tittade jag entusiastiskt på honom för att han skulle förstå att jag ville säga något igen och han förstod och så läste jag några rader högt, denna gång om en mycket speciellt kodad boksamling. Han tyckte bara att det verkade opraktiskt, medan jag fann det på något sätt underbart.
Jag är nog för nördig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar