torsdag 1 december 2016

Månadsbokslut november 2016

November. Den gråaste av månaderna som avslutades med advent och födelsedagsfirande för min yngste son men som annars mest var ett mörker. Dessutom lade jag två tredjedelar av månadens lästid på Bitch - In Praise of Difficult Women av Elizabeth Wurtzel. Den är intressant - och fascinerande så här nästan tugo år efter att den gavs ut, men kanske inte intressant.

Däremot ägnade jag mig åt att visa upp barn- och ungdomsbokomslag på instagram (#dagensbokomslag) och tack vare det, och att jag faktiskt lyckades recensera ett par böcker, blev november månaden med flest blogginlägg hittills i år.

Jag läste i alla fall ut fyra böcker och av dem var

samtliga skrivna av kvinnor
en på engelska
en översatt från engelska
en fackbok
två lånade på biblioteket
en omläsning
en thriller (sort of)

onsdag 30 november 2016

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 28-30

Så. Då var det slut för den här gången. Trettio barn/ungdomsbokomslag, mer nostalgi än estetik men det får duga. Kanhända blir det fler #dagensbokomslag vad det lider, kanhända hittar jag på något annat.


La cuisine est un jeu d'enfants av Michel Oliver. Plon 1963. Omslag av Michel Oliver. Jag trodde att den här var för barn men eventuellt är det en "allålderskokbok" - min franska är i princip obefintlig. 



Tunnelbane-mysteriet av Sivar Ahlrud (pseudonym för Ivar Ahlstedt och Sid Roland Rommerud) fast egentligen skriven av Sid Roland Rommerud. B. Wahlströms bokförlag 1954. Omslag av Bertil Hegland. Som barn jag tyckte väldigt mycket om böckerna om de impulsiva rödhåriga tvillingarna Klas och Göran och deras mer eftertänksamme kusin Hubert - nu skulle jag nog finna dem fulla av stereotyper och schabloner.



Allrakäraste Syster av Astrid Lindgren och Hans Arnold. Rabén & Sjögren 1973. Omslag av Hans Arnold. Berättelsenr ingick ursprungligen i sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling, illustrerad av Eva Billow, men det var Hans Arnolds bilder som gjorde den verkligt magisk, tycker jag. När jag efter många års letande hittade det här exemplaret på ett antikvariat nästan skrek jag. Och sedan måste jag lägga undan den i kassan för att kunna gå och ta ut pengar - jag kunde inte betala med mitt bankomatkort.

tisdag 29 november 2016

Tematrio - Resor

Till den här veckans Tematrio är det böcker som innehåller resor som efterlyses av Lyran. "Det ska väl inte vara så svårt" tänker jag men inser snabbt att jag återkommer till böcker som redan varit med både en och två gånger eller alldeles nyligen - resor och farkoster är ju starkt förknippade med varandra.

I Bära barnet hem av Cilla Naumann reser en kvinna till Bogotá med sin nu vuxne son, som är adopterad därifrån. Den första resan dit gjorde henne till mor - den här - vad kan den göra henne till? Det är poetiskt, skört och vackert - och smärtsamt om moderskapets bräcklighet och själviskhet.

En atlantångare på väg mot New York 1914 förliser och en liten grupp människor räddar sig upp i en livbåt, som dock är rejält underdimensionerad. Väl där utespelar sig ett drama som slutar i en rättssal. Livbåten av Charlotte Rogan har en synnerligen opålitlig berättare - en av dem som står inför rätta - som samtidigt är en mycket god iakttagare av människor. Frågan är väl bara hur mycket hon utelämnar.

I Vi kom över havet av Julie Otsuka färdas en grupp kvinnor från Japan till U.S.A. för att gifta sig med män de aldrig träffat, män, som i verkligheten kanske inte alls är de som avbildats på fotografierna de skickat. En resa full av umbäranden fortsätter med ett liv som i många fall är långt värre. En kollektivroman, en kör av röster som besjunger och begråter sitt öde, sina öden. En oerhört stark litania om något som ligger närmare i tiden än man i förstone tror.

söndag 27 november 2016

#dagens(barn/ungdoms)bokomslag dag 21-27

Så, nu närmar det sig slutet på denna disparata parad av barn- och ungdomsbokomslag som jag publicerar på instagram med hashtaggen #dagensbokomslag.  


Flower Fairies of the Autumn av Cicely Mary Baker. Blackie & Son Limited inte senare än 1930. Jag tycker väldigt mycket om C. M. Bakers illustrationer men också hur orden i titeln är åtskilda av punkter.



Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. Bonnier Carlsen 2011. Omslag av Maria Nilsson Thore (@jagjobbar). Det här är nog min favorit bland de senaste årens böcker för barn. Den är smart, varm och charmig och underhållande för både barn och vuxna. Och så finns det två böcker till.



Agnes Cecilia - en sällsam historia av Maria Gripe. Bonniers Juniorförlag AB 1981. Omslag av Harald Gripe. Det här är en av mina älsklingsböcker och jag har glömt hur många gånger jag läst den. Jag älskar också hur omslaget leder in i något - och så typsnittet, det snirkliga. Att det blev Agnes Cecilia just den 23 november beror på att den som en gång introducerade mig till henne (den) fyllde fyrtio år den dagen. 



Mette-Marit går till filmen av Björg Gaselle. Sörlins förlag 1956.Omslag av Elisabeth Kugelberg. Spegeleffekter är intressanta, även om det inte är så mycket av symbolik här. Och klänningen!!!



Anden, Döden och Tulpanen av Wolf Erlbruch. Lindskog Förlag 2012. Nyminimalistiskt omslag till vacker och lite märklig berättelse, som inte gick hem hos barnen. 



Sagan om Babar den lille elefanten av Jean de Brunhoff. Ljus Förlag 1947. Den här dagen fyllde min yngste son sex år och vi har läst mycket om Babar för honom genom åren. Här är en som även lästes av hans farfar.



Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff. P. A. Norstedt & Söners Förlag 1938. Kyla. Umbäranden. Träsnitt?

onsdag 23 november 2016

Utläst: Thrillerliv av Jessica Johansson


Thrillerliv har en så vansinnigt snygg framsida med en ung kvinna i vippig klänning som balanserar på titelns dubbla l och från vars hand författarnamnet hänger och dinglar. Jag älskar den och jag vill älska texten på samma sätt men det går inte.

Anna Viktorialias dagar är räknade. När som helst ska hon falla offer för svininfluensan och dö. Sådana är premisserna redan från början och det upprepas nästan till leda. "Ja, vi vet" vill jag skrika "låt henne göra det hon gör nu i stället för att älta det som komma skall". Den kommande undergången skulle kunna utgöra en intressant kontrast mot det ytterst vardagliga liv hon ägnar sig åt - sitt själlösa jobb på ett café, sina utekvällar och förberedelserna inför den,  ickesamtalen med väninnan och de förfärliga samtalen med den alkoholiserade och drogberoende modern - men det blir för mycket av omtagning och förnumstig berättarröst.

Lång dags färd mot natt men inte med tillräcklig substans för att hålla hela vägen. Samtidigt finns det en del iakttagelser jag verkligen uppskattar. Ett genomskådande av vissa personer, beteenden och situationer som formuleras med en raljant precision.

Berättelsen om Anna Viktorialias sista tid avbryts av texter ur hennes skrivbok och även om en del av de intressanta iakktagelserna jag nämnde ovan finns just där börjar det ändå kännas som ett litet trött grepp att använda sig av en skrivande huvudperson för att få in andra stilar i det man skriver, och här tycker jag att finessen i det saknas. Återigen vill jag skrika "välj - och välj bort".

Därtill kommer en annan historia, om en annan kvinna som lever i U.S.A., landet Anna Viktorialia drömmer om att åka till. Gravida Louella väntar med viss fasa på att hennes cowboy ska komma hem, till hemmet som hon inte sköter som han anser att hon borde. Men hon orkar inte, hon orkar bara dricka och drömma om ett annat liv.

Drömmar som korsas över Atlanten och slutet blir döden, som om det skulle sluta, för det är uppenbart att Louella är en av många Louellor, Anna Viktorialia en av många Anna Viktorialior (men antagligen ganska ensam om sitt namn).

Ett problemetiskt drag är att det känns som om berättaren föraktar sin huvudperson. Hon behandlas med en sorts milt överseende och raljans, vilket gör henne på sätt och vis sorgligare, på sätt och vis tommare - som om hon har placerats i en bok utan att riktigt höra hemma ens där. Eller så är det den sedelärande berättelsen placerad i nutid - fånga dagen innan du dukar under men om du skriver kan det hända att du blir förlåten.

tisdag 22 november 2016

Tematrio - Farkoster

Den här veckan är det texter som innehåller farkoster som efterfrågas i Lyrans Tematrio och hon själv har i alla fall ett rejält udda exempel så naturligtvis är det sådana jag börjar leta efter i de mentala bokhyllorna (det är alltid där jag börjar, även om jag ofta tar mig en tur till de fysiska också).

I Doktor Dolittles underbara resor av Hugh Lofting färdas Dolittle och Tommy Stubbins en lång sträcka på havsbottnen med en gigantisk snäcka. Inne i det skimrande skalet har de det synnerligen bekvämt, med molluskens mjuka kropp som golv.

I Harry Martinson Aniara färdas en grupp människor i ett gigantiskt rymdskepp, en goldonder vid namnet Aniara. De var på väg mot Mars men har råkat ur kurs och nu väntar dem döden medan de slungas bortåt i en hisnande hastighet. Ett mikrosamhälle utan hopp men inte heller i konstant förtvivlan.

Titelfordonet i Lennart Hellsings och Stig Lindbergs Musikbussen är visserligen mindre märklig än familjen den kör; mamma, pappa och tio tvillingpar som alla spelar olika instrument (inte minstingarna, dock), men ändå förmögen att fälla ut vingar när så behövs eller gråta bensintårar.

måndag 21 november 2016

I mellanrummet mellan barn och vuxen

Idag skriver jag om Märta Fohlins Sandöflickadagensbok.com.

Det är sommaren 1939 på Gotska Sandön och Leila är på väg att lämna barndomen bakom sig utan att fullt ut tillhöra de storas skara. Hon befinner sig i ett mellanrum, liksom sommaren är ett mellanrum - en transithall på väg mot något annat.

Märta Fohlins språk med dess nya liknelser och sammansättningar är njutbart men jag får inte placeringen i tiden att bli något annat än en kuliss eller förevändning för en viss form av naivitet som det kan vara intressant att experimentera med och som skulle vara svår i vår tid.

Här finns recensionen.