Missräkning

Jag får ett mail om att jag har två böcker med första maj som sista återlämningsdatum, maximalt antal omlån har gjorts. När vi åker till min svärmors landställe för valborgsmässofirande kan jag ju passa på att lämna tillbaka dem, tänker jag, men möts av en låst dörr framför den inre återlämningslådan - den yttre försvann för ett bra tag sen. Jaha. Det är alltså omöjligt att lämna tillbaka de två sista dagarna av lånetiden, varför har de inte någon algoritm som styr bort från helgdagar som sista återlämningsdatum?

Jag lägger böckerna framför mig på hyllan under vindrutan på bilen och det känns som två ytterligheter: Åsa Hellbergs Gloria och Michel Houellebecqs Underkastelse, feelgood och feelbad, män som framstår som svin och män som är det, medhårs och mothårs.

Och jag tänker, som så ofta nuförtiden, att jag borde skriva något om dem.

Att vilja att någon annan ska välja (och välja bort)

Idag skriver jag om Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis bok Den andra musiken - en introduktion till att lyssna på klassisk musik på dagensbok.com.

Liksom jag uppskattar alla försök att få människor att förstå ekonomi lite bättre uppskattar jag motsvarande vad gäller klassisk musik. Jag älskar klassisk musik - eller västerländsk konstmusik som den mer korrekta termen lyder, då "klassisk musik" inte alls behöver vara gammal, och tycker att det är tråkigt att så många har en idé om att de inte tycker om den - när den innehåller så många disparat olika stilar. Alltså är jag i grunden positivt inställd till en peronligt hållen introduktion till denna genre.

Tyvärr tycker jag att han misslyckas en aning i sitt uppsåt då en nybörjare framför allt behöver någon som verkligen väljer - och väljer bort. Här presenteras drygt 200 verk och det blir på tok för mycket. På 250 sidor kan det inte bli annat än mycket kortfattat och ytligt och det är dessutom sällan man får förklarat vad det är i musiken som gör att den platsar på denna favoritlista, för det är ju en sådan det är frågan om.

Klassisk musik (ja, jag fortsätter kalla den det) blir bättre ju mer man lyssnar till den, ju mer man sätter sig in i det enskilda stycket, varför det många gånger kan vara bättre att lyssna fem gånger på en symfoni än en gång vardera på fem olika. Till boken hör en spellista på Spotify med en speltid på närmare 30 timmar och om man lyssnar igenom den blir man närmast vimmelkantig. Klassisk musik overload.

Om man undrar var man ska börja då svarar jag Mozart. Alltid Mozart.

Här finns recensionen.

Överraskad

I bokbytarhyllan vid pendeltåget hittade jag en bok med titeln A Vintage Wedding och kunde inte låta den stanna kvar där. Författarnamnet Katie Fforde var för mig helt obekant och min enda association var till Jasper Fforde, som jag ändå inte vet om hon är släkt med. Baksidestexten var en aning fånig men blurben "Top-drawer romatic escapism" slog an en sträng hos mig och jag började läsa.

När jag inte arbetar får jag sällan läst särskilt mycket men nu har jag suttit vid köksbordet och läst, i soffan och läst, på golvet och läst. Ja, det är förutsägbart, ja, det är lite för gulligt men åh vad bra eskapismläsning det är ändå. Jag vet att jag bör ransonera chicklit och feelgood, eftersom jag blir övermätt så snabbt men just nu vill jag bara ha mer och mer.

Månadsbokslut mars 2017

I mars läste jag ut hela tio böcker (när gjorde jag det senast? hmmm, det  var nog inte så länge sedan ändå) men det beror på att jag uteslutande läste på svenska och därtill relativt korta böcker. Bloggade gjorde jag däremot knappt alls.

Av de tio utlästa var

fyra och en halv skrivna av män
tre översatta till svenska från andra språk än engelska
tre fackböcker
en deckare
en omläsning
tre lånade på biblioteket
en e-bok
tre recensionsexemplar från förlag