Idag skriver jag om Ruth Ozekis En saga om tidens väsen på dagensbok.com.
Schablonbilden av det nutida Japan möter sin tidlösa motsvarighet i zenbuddhismen, färdas över Stilla havet och i form av en dagbok skriven i en hackad À la recherche du temps perdu möter de en författare med skrivkramp. På spaning efter en annan tid, flydd eller kanske inte, där det flyktigt lätta visar sig dölja mer mörker än man först anar och den synliga konstruktionen ändå bjuder på överraskningar. För till tidens outgrundliga väsen hör att linjariteten kan bryta samman - på kvantnivå eller i händerna på en skicklig författare.
Här är recensionen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar