söndag 25 oktober 2015

Utläst: Skymningsporten av Jeanette Winterson

När jag som vanligt velar om vad jag ska läsa härnäst faller min blick på en sympatiskt tunn bok med ett suggestivt omslag med trädgrenar och fåglar - korpar? - i silhuett.

Det är tidigt 1600-tal i England, Lancashire, närmare bestämt. Det är orostid och såväl häxor som katoliker är fiender och lovligt villebråd. Nu har man fått upp vittringen och ingen går längre säker, inte ens den välbesuttna Alice Nutter.

En blandning av fakta och fiktion, verkliga människor från tidens rättegångsprotokoll och en viss dramatiker vid namn William Shakespeare samsas med magi och alkemi och egentligen låter det väldigt bra men det fungerar ändå inte för mig.

Det är en kort bok men så många namn att hålla reda på att jag blir matt. Kanske är det den mattheten som gör så att jag svårt för att engagera mig för de öden som målas upp, eller också är det övermättnaden vad gäller elände. Våldtäktsförsök och våldtäkter, barn som utnyttjas, unga kvinnor som undgår svälten genom att byta sina kroppar mot lite mat. (Sedan finns det gott om frivilligt sex också, och halvfrivilligt rituellt med, för den delen - det var ju sådant häxorna sades ägna sig åt, gubevars.)

Det blir för summariskt och för förenklat för mig, De magiska inslagen känns aldrig fullt underbyggda och så är det något med språket - det är för nutida, det är som ett kostymdrama där det bara är kostymerna som tillhör dået, och där man ändå anar nutidens maskinsömnad och tryckknappar. Kanhända är det översättningen, eller, det måste det väl ändå vara?

Inga kommentarer: