Utläst: Konsten att städa av Marie Kondo

Jag är en hopplös samlare av det mesta, en genetiskt belastad ekorre oförmögen att hålla ordning på allt jag äger och har, varför jag läser en hel del om ordning och reda och att rensa i röran på olika sätt. Den senaste artikeln jag läste i genren handlade om Marie Kondos Konsten att städa och den väckte min nyfikenhet så pass mycket att jag ställde mig i bibliotekets lånekö.

Konsten att städa handlar egentligen mycket lite om städning utan i stället om att göra sig av med saker. Marie Kondo förespråkar en metod, eller snarare filosofi, där man skärskådar vartenda föremål (man ska ta fram, ta upp och hålla i varenda sak) man äger och ställa sig - och det, för här är tingen mer besjälade än vanligt - frågan om de skänker en glädje. Allt som inte gör det ryker, bortsett från vissa saker som man måste ha kvar, av typen garantibevis och kontrakt. När man sedan reducerat sina ägodelar ska var sak få sin plats och sedan är det klart, voila!

En sådan här bok går egentligen inte att recensera om man inte genomför metoden och sedan utvärderar resultatet fem år efteråt och jag tror inte att jag kommer att vara kapabel att göra det utan det här blir ytligare än så.

Att endast behålla det man verkligen tycker om tilltalar mig något enormt men när man som jag tycker om... allt? Och när hennes sätt att skriva om böcker får det att nästan vända sig i magen:

Den vanligaste anledningen till att inte göra sig av med en bok är följande: "Jag tänker läsa den sen" eller "jag skulle vilja läsa den igen". Dra dig till minnes hur många av dina favoritböcker du faktiskt läst mer än en gång. Hur många? För de flesta handlar det om mindre än fem böcker, för en del bokfantaster så många som ett hundratal. [---] Det är lika bra att erkänna. Du kommer att läsa om extremt få av dina böcker. Det gäller, precis som med kläder, att stanna upp och fundera över vilket syfte böckerna fyller,

Böcker är i grund och botten papper - pappersark med tryckta bokstäver. Deras syfte är att bli lästa, att förmedla information till sina läsare. Det är informationen i dem som har mening. Det finns ingen mening i att bara låta dem stå i bokhyllan. Du läser böcker för att uppleva läsningen. Böcker du läst, och upplevt, har redan förmedlat sitt innehåll till dig även om du glömt det.*

Samtidigt går jag ned i mitt bibliotek och plockar med lätthet ut ett trettiotal böcker som jag inte ens behöver fundera över om jag behöver ha kvar och jag tänker faktiskt tanken att ge mig i kast med att rensa bland facklitteraturen inom barn- och ungdomslitteratur, eftersom jag ju faktiskt inte tittat i den överhuvudtaget på ett decennium - får den fortfarande mitt hjärta att slå lite fortare? För hon skriver ju faktiskt också:

Föreställ dig en bokhylla fylld med böcker du verkligen älskar. Känns det inte rent magiskt?*

Och en stor kasse felköpta vintageplagg - för stora, för små, fel färger, för långa - åker till en vintageloppis där pengarna går till välgörenhet. Frågan är, om jag kommer att kunna fortsätta, nu handlar det bara om att skrapa lite på ytan, att nå ned till ett stadium då det skulle gå att påbörja det verkliga metodiska arbetet ligger långt bort.

Ibland blir det för mycket av besjälade föremål och flum för mig men annars är det en konkret metod, som dock kräver en del av den som tänker genomföra den fullt ut. Tyvärr blir det ibland väldigt mycket upprepningar av uttryck - som "ordning på torpet" som återkommer gång på gång på gång. Den är också riktigt dåligt korrekturläst.

* Citaten är från sidan 78.