tisdag 14 juli 2015

Omläst: After Such Pleasures och Laments for the Living av Dorothy Parker

Någon gång i tonåren fastnade jag för The Carpenters och lyssnade på en samlings-CD på repeat. När jag läser Dorothy Parker är det en av låtarna som gör sig påmind: "Hurting Each Other" - om den perfekta kärleken där det ändå är något som skaver inte bara en aning. Orsaken är det där "we go on hurting each other", vilket stämmer in på större delen av novellerna i Dorothy Parkers två novellsamlingar After Such Pleasures och Laments for the Living. Så många människor som sårar varandra och andra, medvetet och omedvetet. Så många giftiga pilar och så mycken nonchalans.

Såväl kärleken som vänskapen är fyllda av försåt i dessa noveller, och det föräldraskap som skildras är snarast etter värre. När det någon gång framträder en känsla av lycka eller harmoni, visar det sig snart att den uppkommit genom svek och ytterst tvivelaktiga handlingar och det är en synnerligen svart syn på livet som genomsyrar texterna. Ibland är de underhållande men oftast sätter jag det eventuella skrattet i halsen.

Dikten Resumé:

Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren’t lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live.

har den där svarta humorn men inte den hopplöshet som finns som en underton i novellerna. Märkligt nog är det bara en enda som överväger att ta sitt liv och när hon misslyckas är det bara något ihåligt kvar.

Man gör bäst i att stålsätta sig en aning när man ska läsa dessa noveller, för åtminstone jag påverkas i hopplöshetens riktning. Människor är ytliga, självcentrerade, aningslösa, nonchalanta och ganska dumma - eller utnyttjar sin intelligens på sämsta tänkbara sätt i sitt samröre med andra; you might as well die.

Inga kommentarer: