Utläst: Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq

Jag har läst de av Marie Darrieussecqs böcker som översatts till svenska (men jag kan fortfarande inte stava till hennes efternamn utan måste googla det varje gång) och därför var det självklart att jag till sist läste Flickan i Clèves, även om jag på förhand misstänkte att jag inte skulle uppskatta den tillfullo.

Solange är smått besatt av att förlora sin oskuld men det är inte riktigt så lätt som hon föreställer sig och kanske inte riktigt så roligt heller, tyvärr.

Det är 1980-tal och fransk landsbygd och det är mycket som inte är som det borde vara, såväl i byn som i familjen. Även om en del antydningar förmodligen inte alls är vad de i förstone verkar vara, blommar somliga ut till det senare. Jag har säkert skrivit förr att jag är pryd och den mängd (mestadels dåligt) sex som den här boken är fylld av blir efter ett tag lite för mycket för mig, liksom antalet män och pojkar som tar ett nej som uppmuntran.

Det som i baksidestexten utmålas som "våldsamt, vackert och grymt" ter sig för mig mest som ganska sjaskiga övergrepp men samtidigt finns det små glimtar av tonårstillvaron som känns väldigt levande. Och naturligtvis, Solanges besatthet av kroppar, kön och sex är inte alls orimlig i sig, det är bara jag som inte blir särskilt fångad av den, och inte heller ser skönheten i en våldtäkt.