måndag 16 februari 2015

Utläst: Allt av Martina Lowden

Allt var mitt dåliga samvete, boken jag inte lyckades läsa ut, trots att jag älskade den. Boken jag inte kunde ge den tid och uppmärksamhet den förtjänade. Boken jag bloggade om flera gånger men inte förrän nu vågade erkänna att jag aldrig läste ut. Boken jag är så rädd om och tar i försiktigt - det krämfärgade matta omslaget med grov struktur i papperet är som gjort för att smutsas ned - men ändå lyckades tappa så att det blev ett stort jack i den. Allt fick symbolisera så mycket och kanske ännu mer nu, när jag faktiskt läst den.

Men så, plötsligt, visar det sig att jag inte är ensam. Jag lyssnar på podden Ett eget rum och tydligen har både Marcus och Tuva avbrutit sin läsning av den. Jag, som trodde att jag var om inte unik så i alla fall förtjänt av att skämmas, börjar undra om det snarare var så det blev för de flesta. Den kanske är lite för krävande, lite för splittrad men samtidigt lite för monoton.

Allt är en dagbok av ett särskilt slag. Förstapersonen Martina läser böcker och staplar ord, leker med dockors röster och söker sin egen, citerar och briljerar. Hon studerar och funderar, läser och skriver och tiden går, åren går och dagboken blir något mer, något annat, resulterar i ett kontrakt med ett förlag.

Det är en bok där språket och formen är allt, där handlingen är synnerligen vag och dagboksanteckningarna oftare handlar om tankar än om skeenden, även om den innehåller en väldig mängd besök på Cinemateket. Gränserna mellan fysisk verklighet och fria fantasier är ganska suddiga men det bekymrar mig egentligen inte. Här räcker det att förföras och imponeras av ord och språklig akrobatik, intellektuell kapacitet och bildning. Jag älskar det när jag läser det men samtidigt har jag märkligt svårt att förklara för någon annan och svårt att minnas mer än lösryckta - fantastiska - formuleringar.

Och så gör den mig sorgsen för den påminner mig så mycket om den jag en gång var, eller ville vara. Bokens Martina är en blandning av mitt tjugoåriga jag och min dåvarande pojkvän - hans litterära bildning och poetiska förmåga, min förtjusning i och kärlek till ord och grammatik och min skörhet.

Inga kommentarer: