fredag 13 juni 2014

Utläst: Ät mig av Agnès Desarthe

Ibland gnäller jag på franska böcker, på hur de gärna låtsas vara lite djupare än vad de är, samtidigt som de vill framstå som en sorts bagateller. Det mest allvarliga ska snuddas vid men aldrig beröras djupare, ord som låter ana bildning ter sig alltmer som lånta fjädrar. Och ändå fortsätter jag läsa en hel del av Sekwas utgivning.

Ät mig av Agnès Desarthe är förfärande nära förfärande ofta men lyckas ändå väja in på rätt spår. En Amelie från Montmartre i fyrtioårsåldern kan verka avskräckande men lyckas faktiskt vara charmig. Myriam startar en liten restaurang i ett lite åsidosatt kvarter i Paris. Hon har lämnat något bakom sig och allt hon äger och har får plats i de privata delarna av lokalen, där hon också bor. Hon funderar ut menyer, duschar i vasken, serverar några få kunder och gömmer räkningarna som hon inte kan betala i en låda. Det är på vippen att bli ohållbart men genom något slags försyn förs rätt personer i hennes väg och det hela reder ut sig, dock inte ögonblickligen utan lite pö om pö.

Jag tycker om henne och hennes funderingar kring maten, livet och kärleken, något mindre om hennes öde, det som först ledde henne iväg från sitt gamla liv men inte så illa som jag kunde ha tyckt - för det som ett tag kan anas som en katastrof av helt andra dimensioner är visserligen en personlig katastrof men inte en universell och det är det som gör att jag tycker bättre om den här boken än om många andra av samma typ. Jag skulle gärna vilja sitta i ett hörn på restaurangen, dricka en kopp te och äta en kaka eller någon av desserterna som nämns. Känna stämningen och avlyssna samtalen.

Men det är och förblir en bagatell för mig, något jag läser, trivs med, njuter av och som sedan bleknar ganska fort i mitt minne.

4 kommentarer:

Marcusbiblioteket sa...

Jag har varit nyfiken på denna och gått och kollat på den många gånger på jobbet men inte varit säker. Nu la jag till den på attläsalistan!

Saga sa...

Du tycks bli mest övertygad av mina inte överdrivet entusiastiska recensioner. ;-)

Marcusbiblioteket sa...

Haha är det så ofta? Jag tycker ofta du är väldigt bra på att beskriva handling vilket jag tycker är sällsynt, det är nog mest det jag fastnar för.

Saga sa...

Nja, men det har hänt förr ;-)

Tack för berömmet! Jag tycker att det är knepigt med handling, att berätta lagom mycket. Man ska ju få en bild av vad det är man kommer att läsa men det får ju inte bli ett regelrätt referat och jag försöker verkligen undvika spoilers