Våren 2008, när jag startade den här bloggen, velade jag kring att köpa Martina Lowdens Allt men gjorde slag i saken och köpte den. Jag började läsa och älskade den och jag gick till och med fram till författarinnan och hasplade ur mig någon sorts beröm när jag fick syn på henne på Medborgarplatsens bibliotek men sedan tog det stopp. Och det var verkligen inte boken det var fel på, utan mig.
Sedan dess har jag bidat min tid, den bidat sin tid, inväntat det rätta tillfället. Jag har tagit ut den ur hyllan ibland, bläddrat, känt efter men väntat. Och väntat lite till. Jag har också haft ned den så att den gått sönder, boken jag ändå velat vara så rädd om och bibehålla i nyskick.
Hela tiden har jag haft lite dåligt samvete - allt det där pratet utan att sedan faktiskt läsa den, men nu tror jag att tillfället är det rätta. Nu tillbringar jag mina pendeltågsresor med Martina, hennes vänner och hennes ord och ja, jag älskar det och hoppas att jag ska kunna stanna kvar i det. För jag vill verkligen läsa Allt (och egentligen nästan allt annat också).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar