Utläst: Klubb Ibsen av Peter Handberg

Till Blackebergsskolan hör en liten simhall - eller hörde, då på 70-80-talet. Där gick jag på simskola och innan vi fick sätta oss på kanten av bassängen och öva bentag var vi tvungna att skrubba oss ordentligt med löddrande tvättsvampar i ett tvättrum. I mitt minne skrubbade vi varandra på ryggen men jag undrar om det verkligen stämmer. Nåväl, det är i den simhallen en avgörande händelse i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in utspelar sig och det är också där magister S. iscensätter en av sina fantasier i Peter Handbergs Klubb Ibsen. Eftersom jag har en nästan sjuklig dragning till böcker som utspelar sig i min barndoms trakter kastade jag mig över denna bok så fort jag hörde talas om den, trots att jag samtidigt ställde mig lite skeptisk till den.

Det är inte helt lätt att få grepp om historien till en början, det är brottstycken som serveras, uppbruten kronologi, anteckningar i pärmar. Sådant brukar inte vara särskilt problematiskt men här känns det (medvetet) väldigt stökigt. Det har varit en explosion, någon eller några är skadade. En klubb har ägnat sig åt experiment med sprängämnen. En lärare hyser ett minst sagt osunt intresse för pojkar kring puberteten. En familj befinner sig i ständig upplösning med en mor som hotar att ta livet av sig, en son som börjat ta droger och så den yngste, berättaren, den som är magister S. särskilda favorit och objekt. Och så tillkommer avsnitt som handlar om sovjetiska atomexperiment, som en parallell till andra sprängningar, som ännu en bild av katastrofen och hotet som låg också över Sverige. Den nära tillvaron rämnar nästan men det gör hela världen också.

De tidigaste händelserna ligger femtio år tillbaka i tiden men berättelsens nu är kring 1970 och eftersom jag är född på 1970-talet är det inte så avlägset för mig, samtidigt som det känns som en väldigt främmande tid. Det är en tid då så mycket tigs ihjäl eller inte ens ifrågasätts - som en lärare som ägnar all sin fritid åt de presumtiva värstingarna; har körövningar, viktträning och fotokurs och låter de främst utvalda tillbringa flera veckor med honom i avlägset belägna hyrda sommarstugor. Som en sportbutiksinnehavare som i stället intresserar sig för mycket unga flickor och passar på att ta för sig, med alla barns och ungdomars vetskap men ändå aldrig stoppad, aldrig hindrad.

Motsättningen mellan en på sätt och vis oskuldsfull tid och en tillvaro som är både sjaskig och snaskig är ett tema som varieras - det är tindrande barnaögon på julaftons morgon mot spritdoftande tomte på kvällen och så förberedelser för en atomsprängning ungefär samtidigt. Det är barn som åker kana på ledstänger och balanserar på smala avsatser medan misshandeln pågår i lägenheterna i huset. Det är invigningsriter med sexuella inslag även för de yngsta. Det är pojkar som simmar ut och liftar med en timmerflotte när det är sådan där sommar som det bara är i minnet av barndomen. Det är en tid och plats där de vuxna har förlorat mycket av sin makt och de få som besitter någon gör det utifrån ytterst tveksamma grunder - och utnyttjar den bitvis skoningslöst. På samma sätt pågår spelet mellan barnen och ungdomarna. Fokus ligger väldigt mycket där, i att bli utnyttjad - eller att utnyttja. Den plötsliga insikten hos den unga pojken om den makt han faktiskt på sätt och vis besitter i sin maktlöshet men hur han ändå är oförmögen att utnyttja den.

Någon munter läsning är det absolut inte, även om det finns situationer som i sig är ganska komiska. Det är också mycket som känns ganska tröttsamt och en del av det splittrade berättandet känns ganska onödigt men så plötsligt kommer det avsnitt som griper tag ordentligt. Och kvar finns ju det, att den som kan minnas och formulera sig har en mycket större chans att överleva. På sätt och vis den bestående makten.