tisdag 15 oktober 2013

Utläst: De skandalösa av Simona Ahrnstedt

Förra året läste jag Simona Ahrnstedts Överenskommelser och i början kände jag mig väldigt nöjd - korsetter, sidenklänningar, skridskofest, Operan, röd sammet och vit marmor, rysch och fluff både bildligt och bokstavligt - men efter ett tag blev det lite för mycket av det goda och lite för lite av något annat (och kanske också lite för mycket av något som inte var så gott). Alltså fick hennes andra bok, Betvingade, stå kvar i hyllan och vänta på ett lämpligt tillfälle. Där står den än men i stället har jag fortsatt med den tredje boken, De skandalösa, som jag lånade som e-bok när jag snabbt behövde något både lättsmält och lättburet.

Magdalena Swärd har förlorat det mesta - familj, pengar, fästman och sitt rykte - och sitter nu i en liten hyrd våning där det regnar in. Kammarjungfrun stannar kvar utan lön men botten är bra nära. När Magdalena får ett erbjudande om att agera sällskapsdam och förkläde åt en ung dam med det smått vansinniga namnet Venus är hon så illa tvungen att tacka ja. På så sätt kommer hon till det ståtliga slottet Wadenstierna, ägt av greve Gabriel Gripenklo, en av Sveriges mest eftertraktade ungkarlar men också en av de mest beryktade. Festligheterna avlöser varandra med syftet att han ska välja sig en hustru bland adelns döttrar men naturligtvis blir det komplikationer.

Historien utspelar sig på 1600-talet men det är ett väldigt modernt 1600-tal. Språket är nutida och tankarna övervägande moderna, vilket gör att tiden mest känns som en pittoresk fond, vilket jag tycker känns lite... tråkigt.

Jag blir inte riktigt klok på genren romance men eftersom grunden verkar vara att slutet är givet redan på förhand vill det till att kringelikrokarna på vägen är tillräckligt intressanta. Magdalena är intelligent och beläst, bildad och talför, precis det som Gabriel (tror att han) ogillar hos kvinnor. Gabriel tar för sig av allt och alla, väl medveten om sin status, precis det som Magdalena (tror att hon) föraktar hos män. Ändå är det något som obönhörligt drar dem till varandra och med Magdalenas knappa omständigheter och ett ingått vad som extra bränsle har de snart gått emot sina övertygelser, åtminstone till en viss del.

Någonstans där förlorar jag intresset igen, för det blir kringelikrokar för sakens skull; de konventioner som används som förevändningar känns inte övertygande när man redan går emot dem i så hög grad. Visst, det är inte trovärdigheten som är grunden, utan flärden och de kittlande erotiska scenerna (mitt intresse för sådana är dock ganska måttligt och jag har lite svårt för nästanoskulder som får Kama Sutra som kvällslektyr) men för mig räcker det inte riktigt, eller är inte riktigt det jag vill ha, ens när jag vill ha något som är riktigt lättsamt.

Inga kommentarer: