torsdag 16 maj 2013

Tegelstenar

Jag har inte fått någon personlig inbjudan till den florerande tegelstensutmaningen men tänker anta Helenas mer allmänt hållna. Där ges följande uppmaning:

1. Visa upp de fem tjockaste böcker som står i hyllan hemma som du har läst.
2. Visa upp de två tjockaste böcker som står i hyllan hemma som du inte har läst.

Tjockaste böckerna... Det är alldeles för allmänt hållet för mig, särskilt som titeln på det hela är "tegelstensutmaning". Nuförtiden är det inte så många tegelstenar som blir lästa för min del, särskilt som jag nog tycker att en tegelsten ska vara på minst... 700 sidor, kanske. Så tegelstenarna är en större del av mitt förflutna och då mitt läsande alltid dominerats av bibliotekslån är det inte så lätt att i de egna hyllorna hitta tegelstenar som uppfyller mitt eget krav, särskilt inte när jag dessutom vill begränsa det ytterligare med att det ska vara skönlitterära verk och det ska vara en roman per tegelsten, inte en samlingsvolym. På det sättet kommer jag en bit ifrån de tjockaste böckerna. (Men några av dem får nog vara med på ett hörn ändå.)

Det är något visst med de där tjocka böckerna också på så sätt att de kanske genom den tid de tar att läsa, eller de handledsskador man ådrar sig i läsprocessen, har en tendens att bära med sig minnen från när man läste dem, i alla fall är det så för mig. Inte alla men fler än vad gäller romaner av ett mer ordinärt omfång.

Ytterligare en fundering: vad har jag läst för svenska tegelstenar, egentligen? Det närmaste jag hittade i hyllorna var väl Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan men annars var det ganska knapert.

De fem tegelstenarna jag har läst:

Günter Grass Die Blechtrommel (779 sidor) läste jag i samband med att han tilldelades Nobelpriset i litteratur. Bra men obehaglig. Och ja, jag läste den på tyska, vilket ter sig närmast obegripligt nu.

Ulysses av James Joyce tog vad som kändes som en stor del av sommaren 1996, då jag satte ihop en oöverstiglig läslista åt mig själv (den innehöll såväl Ulysses som Iliaden och Odysséen, hela På spaning efter den tid som flytt och en hel del annat) men det enda jag egentligen uppskattade var Molly Blooms monolog. Och det pinsamma är att jag läste den på svenska. Exemplaret på bilden är ett dåligt samvete köpt senare, där romanen i sig utgör 732 av de 980 sidorna.

Blonde av Joyce Carol Oates (939 sidor) finns med hos många. Själv läste jag den mellan lektionerna hösten 2001, uppkrupen i olika hörn på Kulturama, som då låg mitt i City. Det var min första termin på sångutbildningen och jag borde väl ha läst sångarbiografier men i stället led jag med den skönlitterära Marilyn Monroe.

Tornet av Uwe Tellkamp läste jag faktiskt kring årsskiftet. 961 sidor Östtyskland på 1980-talet - så avlägset och så nära. Ytterst detaljerat skildrade händelser och en fascinerande glidning från något som ter sig objektivt, sakligt, normalt till något närmast groteskt.

Borta med vinden av Margaret Mitchell (1199 sidor) läste jag på två dagar sommaren innan jag skulle fylla tretton. Jag var hemma hos min farmor och tror att jag hade hittat den hos hennes moster. Jag tyckte att den var mycket bra och på mitt trettonårskalas såg vi filmen. Sedan dess har jag varken läst eller sett om den men den har en särskild plats i mitt hjärta ändå.

Läsdagboken från mitt livs två mest läsintensiva år. Borta med vinden längst ned till vänster.
De två olästa:


De välvilliga av Jonathan Littell (902 sidor) har jag köpt för en femma men jag vet inte om jag kommer att läsa den - den verkar vara så ytterst obehaglig.

Robert Musils Der Mann ohne Eigenschaften skaffade jag på den tiden jag fortfarande läste tjocka böcker på tyska (se ovan) men 1584 sidor på tunnaste papper avskräckte mig tills det var för sent. Ännu ett dåligt samvete i hyllan, alltså.

Lite bonusböcker:

Tegelstenarnas tegelsten - vår decimetertjocka Bibel från 1851, 1836 sidor.
De där samlingsvolymerna jag läst - The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien -  1008 sidor +  140 sidor appendix, index och kartor. Fyra romaner av systrarna Brontë i en volym på 1140 sidor - Jane Eyre och Villette av av Charlotte, Wuthering Heights av Emily och Agnes Grey av Anne. De tre romanerna om Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset (859 sidor).

Inga kommentarer: