tisdag 19 februari 2013

Tematrio - dåligt enligt mig


Jag har ju min gamla klassikeraversion som jag dras med, en motvilja mot kanon och att andra ska bestämma vad som är fint och fult. Samtidigt har jag läst ett antal poäng litteraturvetenskap och en väldig massa böcker genom åren och till sist måste jag ändå säga att jag står på Johannas (hennes inlägg del 1 och 2) sida i diskussionen om bra och dålig litteratur. Det går att diskutera kvalitet även inom det konstnärliga området även om det kan vara svårt just p.g.a. tycke och smak. En bok blir inte en kvalitativt bra bok för att massor av människor tycker att om den. Det handlar om något annat än majoritetsbeslut - konstnärlig nivå har ingenting med demokrati att göra. Så ja, jag är en litteratursnobb. Men jag läser lite allt möjligt som jag har lust med och skäms bara ibland över det.

Lyran vill den här gången att vi ska skriva om böcker vi tycker är dåliga men hellre än att hitta specifika dåliga titlar väljer jag egenskaper som gör en bok dålig enligt mig och då går jag raskt över till mitt eget tyckande, inte kvalitetsbegreppet.

Biografier där biografen skymmer sitt objekt, eller är för intresserad av sig själv i förhållande till det. En personlig vinkling, gärna det, några egna minnen eller anekdoter, absolut men det får inte ta över, får inte dominera. Jag väljer att läsa en biografi om X för att jag är intresserad av X, inte för att jag vill veta så himla mycket om Y som skrivit den.

Pretentiösa skönlitterära böcker som inte riktigt håller måttet, som ståtar med för många lånta fjädrar och fina vändningar, allra helst om de behandlar något specifikt fackämne ingående men tyvärr visar för den som verkligen är insatt att det bara är ytlig kunskap, ibland t.o.m. helt missförstådda faktauppgifter. Då faller korthuset ihop för mig.

Deckare och thriller som frossar i våld, främst sexuellt våld, på ett sätt som inte känns motiverat. Detsamma gäller alltför utförligt skildrade obduktioner. Jag mår bara illa.

4 kommentarer:

Lyrans Noblesser sa...

Överlag texter som på ett spekulativt, lite "lockande" sätt skildrar våld och övergrepp är avskyvärda.

Carro sa...

Hmm jag vet inte om jag håller med eller inte angående bra och dålig litteratur. Jag läste en kommentar någonstans om att just kultur är svårbedömt, litteratur måste väl ändå räknas som kultur.
Det finns konstnärer som tydligen målar bra, vilket jag är helt främmande för. Och inte alls tycker är bra. Det finns musik som räknas som bra, hur man nu mäter det.. För det verkar alltid bara bli klassisk musik. Och sedan finns det Nobelpristagare, som är bra litteratur då antar jag?

På ett sätt kan jag förstå bra litteratur, rent språkligt. Fast ändå inte. För när jag ser ett bra språk är det inte ett Nobelprisspråk, snarare tvärtom. De författare som gör det enkla till något fantastiskt, något som känns - det tycker jag är bra rent språkligt.

Nu blev det här världens mest förvirrande och längsta kommentar men aa jag hoppas att lite kom fram :P

Ingerun sa...

Det med för mycket våld håller jag verkligen med om. Det blir ju bara värre och värre för nästa års böcker måste ha värre våld än förra året osv.

Saga sa...

Carro: Det är klart att det är svårare att bedöma kvalitet när det som ska mätas inte går att kvantifiera så lätt. Och svårt att separera ett mer teoretiskt analytiskt synsätt från sin subjektiva smak och just vad man känner.

Jag vill också känna något när jag läser men allt som får mig att känna är inte sådant som jag samtidigt kan säga är "bra". Ibland är det ganska enkla trick som får mig att känna väldigt mycket, särskilt sedan jag blev en blödig småbarnsmamma. ;-) Och det finns sådant som jag kan se är god litteratur men som inte alls fungerar för mig.

Vad som är "bra" och "dåligt" utifrån olika kriterier och synsätt kommer man nog aldrig att bli helt överens om men det är värt att diskutera, tycker jag.

Och jag tycker inte att någon skulle vara "sämre" för att den väljer att bara läsa det jag inte sätter så högt på kvalitetsskalan, däremot att det är mycket man missar, särskilt om man bestämmer sig i förväg för att något är svårt och tråkigt.

(Och om man vill att jag ska skriva essäer kan man börja diskutera klassisk musik och opera men jag låter bli just nu.)