När jag och en klasskamrat gick i femman hittade vi Egalias döttrar av Gerd Brantenberg på skolbiblioteket, åtminstone är det så vi rekonstruerar historien, för den kan väl inte ha stått i lånehörnan längst bak i klassrummet? Vi läste och hade väldigt roligt, eventuellt hann jag även läsa om den en gång.
Nu har det gått 25 år och den har kommit i nya utgåvor och blivit något helt annat än den var då - eller vad vi upplevde att den var. Det känns som om den är mer kontroversiell nu än den var då; kanske var det närheten till 1970-talet som gjorde det?
I landet Egalia är det kvinnorna som styr, kvinnorna som är det starka könet, kvinnorna som är normen. Männen passar upp på kvinnorna och passar barnen och är i allt underordnade för så har det varit och så ska det vara men så är det några pojkar och män som tröttnar på sin position och på att ständigt vara utsatta objekt och börjar fundera på om det verkligen måste vara så.
Satir genom att vända på hur tillvaron delvis ser ut. Också språkligt, och det är väl hur genomförd just den delen är som visar mest. "Man" som pronomen heter "dam" och alla ord som härleds ur man/män/herr är ersatta av fru-, liksom de böjningar och sammansättningar som används för flickor lånats ut till pojkar. Det blir tydligare än hur stereotypa kvinnliga egenskaper och attribut överförts till männen och vice versa.
Men annars tycker jag faktiskt inte att den är särskilt bra, tyvärr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar