tisdag 8 januari 2013

Tematrio - Klassikerläsning

Så här lyder Lyrans motivering för den här veckans tematrio: 

"Eftersom jag hastigt och lustigt drog igång en Klassikerutmaning igår handlar så klart veckans tematrio om klassiker. Berätta antingen om klassiker ni läst och vill tipsa om eller berätta om klassiker ni skulle vilja läsa."

Klassiker, ständigt dessa klassiker. Under många år led jag av en svår klassikeraversion. Jag vägrade klassiker, efter att ha läst några stycken alldeles för tidigt, efter att ha pådyvlats några i skolan, efter att eftersom jag läste så mycket fick jag ständigt propåer om att läsa de kanoniska verken, eftersom jag var tvärtemot när tillfälle gavs. Men trots detta har jag faktiskt läst en väldig massa klassiker, dels när jag studerade litteraturvetenskap, dels både före och efter den där aversionsperioden.

Men klassiker är ju något så fruktansvärt brett, det går inte att välja tre på något vettigt sätt, inte ens bland de  jag funderar på att läsa om under året. Begränsa, begränsa - och så hittar jag en begränsning som bara ger mig två: de jag "fick" när jag studerade litteraturvetenskap, en roman och en pjäs som var helt fantastiska. Det får väl bli de och så en som jag tycker att alla bör läsa.

Vildanden av Henrik Ibsen är ju en pjäs men jag läser gärna pjäser, även om jag inte gör det så ofta. Faktum är, att efter att ha läst Vildanden var jag ytterst skeptisk till att se den på en scen; det kunde ju bara bli sämre. Så farligt var det väl inte men det nådde ju inte upp till min läsning. Om livslögner, dubbelhet och sanningens pris.

The Sound and the Fury av William Faulkner kan te sig totalt obegriplig från början. Stream of consciousness från ett medvetande som inte är som andra kräver en del, liksom senare perspektiv- och tidsskiften, men ganska snart vänjer man sig och ser världen lite annorlunda. Här är en recension från en omläsning jag gjorde för några år sedan, då jag dock inte blev lika begeistrad som när jag läste den för första gången.

Och slutligen: Jane Eyre av Charlotte Brontë bör läsas av alla, minst en gång, gärna fler. Har det mesta man kan önska och har bildat skola men inget lever egentligen upp till förebilden. Flickan som förlorar sin familj, växer upp på ett barnhem och blir guvernant hos Mr Rochester på Thornfield, ett hus, som liksom sin ägare ruvar på hemligheter.

2 kommentarer:

Lena sa...

Jättefina klassikertips!

C.R.M. Nilsson sa...

Jag minns första gången jag såg Vildanden på teater. Det var en fantastisk upplevelse, även om jag kramade sönder mina egna händer fram emot slutet eftersom jag visste att något illa skulle hända. Jag har inte läst pjäsen, men det borde jag kanske göra.