De skamlösa är en sådan där bok som jag inte läste när det begav sig. Det var väskdebatt och långa köer på biblioteket och så föll den i glömska. Till nu, när den stod där på en bibliotekshylla och såg ut som en lätt bedagad påminnelse om... vadå?
Det är sommar i Stockholm och Nathalie och Tito jobbar på damtidningsredaktionen när alla andra tycks vara lediga. De flämtar i hettan, men också av sina egna våta drömmar: Nathalie vill göra porrfilm för kvinnor och kanske få till det med kollegan Tito, som i sin tur vill skapa det perfekta bröllopet. En tredje drömmare är Erik, Titos pojkvän, som mest ägnar sig åt fantasier med sexuella inslag om allt och alla. Det är ur dessa tres perspektiv vi får historien serverad, även om det inte är så väldigt mycket till historia, på sätt och vis.
Jag blir inte klok på den här boken. "Väskdebatt" poppar upp som minnesord, det var ett väldigt hallå om den konsumtionskritiska/satiriska ståndpunkt boken och dess författare intog då, 2007? Och samtidigt känns den så urvattnad i den ytligheten. Det är en enda väska som skymtar förbi, och övriga statusmarkörer är det ont om. De varumärken som brukar dyka upp på var och varannan sida när det ska signaleras lyx lyser helt med sin frånvaro. Helt. Inte heller restauranger eller butiker nämns vid namn.
Tre ganska osympatiska huvudpersoner och inte så mycket driv i historien gjorde att det tog mig lång tid att ta mig igenom den. Nu ska jag låna Sisela Lindbloms debutroman Lisa för själen och läsa om den, för som jag minns den var den väldigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar